– Sluta tjata!

Siden 2011 har Sverige hatt sin egen leseambassadør for å fremme barn og unges lesing. Kulturministeren utnevner leseambassadøren for to år av gangen. Siden oktober 2022 er det kulturjournalisten og forfatteren Nioosha Shams som er leseambassadør. Hun har fått i oppdrag å rette søkelyset mot ungdomslitteratur, flerspråklighet og morsmål. 

Periskops fagredaktør har hatt en mailtråd gående med Shams denne vinteren. Den har handlet om det å lese, hvordan bli en leser og hvordan møte ungdom som kanskje ikke er så interesserte i litteratur – tror de, i hvert fall. Her presenterer vi den i en slags intervjuform – og flerspråklig – på både norsk og svensk. I Shams’ ånd, på en måte.

Hva gjør en leseambassadør?

Vi skriver til hverandre

Hei, Nioosha. Hvordan definerer du det å lese?

– Såhär: Om att tänka är att skriva (vilket jag och många andra tycker) så kan detsamma sägas om läsningen. Enligt mig är det en bred definition. Läsa en diktsamling på papper, lyssna på en ljudbok, titta på poetry slam, lyssna på hiphop för den delen, allt det där är att ta del av litteratur. Det är mindre viktigt om det «räknas» som riktig läsning eller inte. Och vem bestämmer det?

Ja, hvem bestemmer? Kanskje er det du? Og når vi snakker om det: Hva er dine oppgaver som leseambassadør? Altså helt konkret: Hva gjør du – og: Er det din jobb å få ungdommer i hele Sverige til å bli interesserte i litteratur? (Høres vilt ut, i så fall!)

– Haha! Mina arbetsuppgifter bestäms ganska mycket av mig själv. Eftersom jag valt att fokusera på ungdomar och modersmål försöker jag hitta intressanta sammanhang att jobba läsfrämjande som har med de sakerna att göra. Till exempel: skolbesök, föredrag, skrivworkshops, medverkan i TV och radio, håller på att starta podd, jobbar med ungdomar. Det är superbrett och abstrakt och möjligheterna är oändliga! Det är absolut mitt jobb att få ungdomar i hela Sverige att bli intresserade av litteratur, men i verkligheten är jag nöjd om jag lyckas få åtminstone en eller två ungdomar att bli det.

Hva har overrasket deg mest som leseambassadør til nå?

– Det är ingen överraskning egentligen, men det tråkigaste har varit att se hur dåligt det är med mångfald även inom det här arbetsområdet. På Kulturrådet, i biblioteksvärlden, läsfrämjande sammanhang. Hur homogent och vitt det är. Men något som överraskat mig är hur enormt stor den här branschen och världen är! Jag visste inte ens att Sverige hade en läsambassadör innan jag sökte jobbet. 

Jeg har skjønt at du har opprettet et slags ungdomsråd – hva er tanken bak det, og hva skal dere gjøre?

– Tanken är att de ska verka som mina sakkunniga. De är alla ungdomar som läser, och som har andra modersmål än svenska. De har värdefulla erfarenheter och egenskaper och har mycket att lära mig. De kommer vara med i min podd, dyka upp på TV med mig, på konferenser och andra event, vi skriver och läser och samtalar tillsammans. 

Nylig intervjuet avisen Mitt i Stockholm tre av ungdommene som sitter i rådet, alle elever på Enbacksskolan i Tensta. I intervjuet snakker de om at de ønsker å få flere til å lese – men de forteller også at de ønsker å endre folks oppfatning av Tensta. 

«Det känns som att folk tänker på droger, skjutningar och typ rappare när de hör om orten, det är ungefär det. Vi vill ändra den bilden, den stämmer ju inte» sier rådsmedlem Fatima til avisen. Ungdommene snakker også om å løfte frem stoltheten i å ha et annet morsmål enn svensk. Alle i rådet er flerspråklige, med ulike morsmål. Det er en gave å være flerspråklig, sier ungdommene til avisen. Hele saken kan leses her.

Nå har vi snakket om hva lesing er og om hvordan bli interessert i litteratur. Hva bør man ikke gjøre om man vil få ungdom til å lese?

– Tjata! Det räcker att påminna en gång då och då för att plantera ett frö. Min bror har sagt åt mig att läsa Siddharta av Hermann Hesse med ett par års mellanrum sen jag var tonåring. Inte tjatat, men påmint. Och till slut tog jag upp den för några år sen, läste den för jag kände väl att jag var redo. Och så såg jag allt han såg i den boken. Att läsa kan vara en lång process, och den behöver inte påskyndas. 

Ingen masing, altså. Men når du møter ungdom, hva sier du til dem? Hvilke innganger bruker du til å snakke om litteratur? Eller kanskje dere ikke snakker om litteratur, kanskje dere gjør helt andre ting? Jeg har nemlig selv ingen tro på at voksne skal komme og fortelle ungdom at det er kjempelurt å lese, jeg tror det kan virke like mye mot sin hensikt. Hva tenker du kan være en drivkraft inn i litteraturen for unge i dag?

– Jag brukar närma mig ungdomar med skrivandet som verktyg. Vi tittar på videos från poesiuppläsningar, läser dikter och texter tillsammans, härmar formen och skriver egna texter. Vi gör skrivövningar och diskuterar i grupp. Att vara en skrivande person är att vara en läsande person, så det är enligt mig den bästa ingången till litteraturen. 

Hvor viktig mener du det er at man leser?

– Livsviktigt! Att läsa är att tänka, och att lära. Lära sig historian, erfarenheter man delar och inte delar, att få verktyg till att göra motstånd och hitta teorier om varför världen är formad som den är, och hur vi ska kunna forma om den till något bättre. 

Du er opptatt av lesing på morsmål. Kan du si noe om det?

Jag har en väldigt stark relation till mitt modersmål, men jag har inte alltid haft det. Jag gick i modersmålsundervisning tills jag var 10, och nu försöker jag lära mig läsa och skriva ordentligt på persiska. Det är svårt, men det ger mig så mycket glädje, stolthet och närhet till min kultur att kunna läsa dikter och böcker på originalspråket. Det är en skatt, som jag tycker alla som har tillgång till sitt modersmål måste ta vara på. Särskilt när vi lever i ett samhälle där våra språk och kulturer är under ständiga hot utifrån. 

På et leselystseminar jeg var på i Oslo i vinter ble det snakket mye om skolebibliotek. Ikke alle skoler i Norge har det, og jeg har skjønt at ikke alle skoler i Sverige har det, heller. Kan du si noe om viktigheten av skolebibliotek, slik du ser det? Ønsker ungdom selv at det finnes skolebibliotek, tror du?

– Skolbiblioteken är en perfekt plats för att samlas i, hänga på rasten, gömma sig från omvärlden och hitta till böckerna. Men det allra viktigaste är att ha en engagerad skolbibliotekarie. Någon som tar in nya och olika böcker, som har koll på samtiden och historien. Någon som brinner för barn och ungas läsning. De ungdomar jag jobbar med använder sig ofta av skolbiblioteken, både på lektioner och raster, och hittar till mycket böcker där. De går till skolbiblioteket mycket oftare än folkbiblioteket. Så ja, skolbiblioteken är superviktiga!

På det samme seminaret ble det snakket mye om å skape leseridentitet, det å se på seg selv som en leser, og lese-selvtillit (heter det självförtroande på svensk, tro?). Altså at man ikke skal kjenne seg fremmedgjort i forhold til litteraturen, men kjenne at det her kan være en del av meg, på et vis. Hvor viktig er det? Møter du ungdommer som ikke leser fordi de tror de ikke kan?

– Jätteviktigt! Framför allt viktigt för föräldrar. Vi har så många föräldrar som kommit till Sverige som vuxna, och fått börja om på noll med allt i livet. De ser sig ofta inte som läsande personer, eftersom de inte läser på svenska. Och det är svårt att vara en läsande förebild om man inte vill visa upp och vara stolt över litteraturen man har med sig från hemlandet.

La oss holde kontakten, Nioosha!

Du kan påvirke leselyststrategien

Nioosha Shams er leseambassadør i perioden 2022-2024. I januar kommer hun med sin første diktsamling på forlaget Nirstedt Litteratur. Fra før har hun gitt ut romanen Om det regnar i Ahvaz på Bonnier Carlsen (2020). 

Norge har ikke eget leseombud. Bør vi ha det? Eller fikk samtalen med Shams deg til å tenke på noe lurt regjeringen bør vite om når de går i gang med strategi-jobbing? Den skriftlige innspillsrunden avsluttes 26. mai, og alle som vil, kan sende inn forslag til arbeidet. På regjeringens nettsider finner du mer informasjon.